Genom intervjuer av åtta olika pedagoger i Kiruna och Lund, samt analys av styrdokument och 4 historieläroböcker, försöker vi här ge en bild av hur Nationella minoriteter och deras kulturella arv behandlas i historieundervisningen i årskurs 3 till 9. Vi har i vår undersökning använt oss av en blandat kvalitativ och kvantitativ metod. Våra data har analyserats ur följande perspektiv; etnicitet, interkultur, sociokultur och intersektionalitet. Undersökningen har visat på en brist i läroböckernas innehåll när det kommer till Nationella minoriteter och även en brist i skolans undervisning inom samma ämne..

Trots att den svenska policyn, för skydd av Nationella minoriteter, infördes med hopp om att lösa vissa problem hävdas i denna uppsats att annan problematik kan ha uppstått i dess kölvatten. Både vad gäller motiv och innebörd kan delar av policyn ses som problematiska, vilket i huvudsak grundar sig i att det har skapats en skillnad mellan olika etniska minoriteter. Policyn innebär att särskilda åtgärder vidtas för att skydda vissa kulturer. Vi sluter oss till åsikten att kulturer är centrala i människors liv, och just därför anser vi det motiverat att diskutera kring vilka etniska minoriteter som inte får tillgång till detta skydd. Vi menar att denna diskussion saknas i svensk policy.

Åland har ett av världens mest omfattande nationalitetsskydd, men med snart hundra år på nacken är det inte alltid det går ihop med nyare konventioner om mänskliga rättigheter. Denna uppsats undersöker hur det åländska nationalitetsskyddet har kommenterats av Europarådets rådgivande kommitté i deras arbete med att övervaka implementeringen av ramkonventionen om skydd för Nationella minoriteter. Dessa kommentarer och den åländska utvecklingen granskas i förhållande till Will Kymlickas teori om minoritetsnationalism, vilken framför att Nationella minoriteter, liksom majoritetsbefolkningar, kan frångå en främlingsfientlig och exkluderande nationalism baserad på etnicitet och anta en inkluderande medborgerlig nationalism som är öppen och välkomnande gentemot invandring. För att detta ska ske menar Kymlicka att minoriteten behöver ett visst inflytande över immigrationsflöden och integrationsbestämmelser, där framför allt de senare utgör en viktig del av det åländska nationalitetsskyddet. Med hjälp av idéanalys har den åländska nationalismen analyserats, och resultaten visar att den har gått från att ha etniska inslag till att anta tydligt medborgerliga drag.

Syftet med detta utvecklingsarbete är att visa och ge förslag på hur man på ett tematiskt sätt kan undervisa om de svenska Nationella minoriteterna och mänskliga rättigheter. Med hjälp av tidigare forskning, historiedidaktik och historiekultur som teorier, och den nya läroplanen Lgr 11 har jag arbetat fram en undervisningsplanering för grundskolans senare år i ämnena historia, svenska och samhällskunskap. Planeringen sträcker sig över fem veckor och har varierande moment såsom teoretiska föreläsningar, bilder, film, drama, skapande och skrivövningar, för att tillgodose elevers olika lärstilar. Utvecklingsarbetet vilar på följande två frågeställningar: Vilka didaktiska aspekter är viktiga i ett tematiskt arbete om mänskliga rättigheter och de Nationella minoriteterna i skolan med utgångspunkt i målen i läroplanen Lgr11, och varför? Hur kan ett sådant arbete, på ett didaktiskt sätt, få eleverna att bli medvetna om ämnet historia?.

Syftet med föreliggande arbete är att granska vilken bild som förmedlas av minoritetsgruppen resande i forskning och läroböcker i ämnet historia samt om bilden av resande skiftat under seklets gång. Ett huvudantagande är att samhällets krav har en stor påverkan på vår uppfattning om vår samtid och att framställningen av resande således har skiftat i takt med samhälleliga förändringar. För att uppnå syftet har en litteraturstudie på tidigare forskning och litteratur kring resande gjorts, samt en litteraturstudie av läroböcker i ämnet historia på gymnasie- och grundskolenivå. Sammanfattningsvis visar uppsatsen på att det existerar en tydlig diskrepans mellan läroplanernas mål angående Nationella minoriteter och vad som förmedlas i läroböckerna..

Uppsatsen syftar till att undersöka hur framtidsbeskrivningen ser ut i böcker om journalistik. Blandannat ställs frågor kring hur framtidsbeskrivningen ser ut, vilka hot och möjligheter som finns samtvilka kärnvärden som lyfts fram i diskursen. Eventuella motsättningar inom diskursen kartläggsockså.Uppsatsen använder sig av diskursanalys som metod för att frilägga de element som nämnts ovan.Diskursen antas vara en specifik sådan som rör just ?journalistikens framtid?.Materialet som undersökts är fyra böcker som främst riktar sig till journalister, forskare ijournalistik eller studenter i journalistik.I den aktuell litteraturen kan man identifiera tre teman i diskursen:1) Man upplever att det kommer ske en grundläggande förändring av journalistiken och helamediesystemet.2) Det finns en ovilja och osäkerhet när det gäller att göra prognoser eller tydliga uttalandenom hur framtidens journalistik kommer se ut.3) Man identifierar ett antal hot mot journalistiken i framtiden, men också ett antal möjligheter.Dessa hot, och möjligheter, är ofta kopplade till den tekniska utvecklingen.I den efterföljande diskussionen förs det fram ett antal olika möjliga förklaringar till varför dessateman dominerar diskursen Några förklaringar kan vara: positionering av journalister i förhållandetill en uppfattat hotande framtid, en ovilja att gissa om en framtid som upplevs som mycket osäkeroch att de senaste årens förändringar för första gången inneburit ekonomiska hot mot journalisterna..

SammanfattningStudien är uppdelad i två delar. Den första delen är en innehållsanalys för att synliggöra de nationella minoritetsgruppernas utrymme i historieläroböcker för grundskolans senare år, samt läroböckernas anpassning till kunskapsmålen gällande de nationella minoritetsgrupperna som presenterats i Lgr11. Urvalet läroböcker har gjorts för att täcka det som används i stor utsträckning i undervisningen i grundskolans senare år.Resultatet i innehållsanalysen visar att det är varierande mängd och utformning av innehåll gällande de nationella minoritetsgrupperna i historieläroböckerna. Resultatet visar även att ingen av läroböckerna som blivit analyserade kan anses anpassade till kunskapsmålen i Lgr11 gällande de nationella minoritetsgrupperna, då ingen av de fyra böckerna presenterar material om alla grupperna på ett tillräckligt vis.Utifrån resultatet av innehållsanalysen har intervjufrågor formulerats. Intervjuer med författare till fyra olika läromedel har sedan förts, som den andra delen i studien, för att synliggöra påverkande faktorer i författandeprocessen.

Titel: Göteborgs Postens porträttering av gärningsmän. ? En särfallsstudie avseende etniska, nationellaoch religiösa minoriteter.Författare: Anna LarsonKurs: Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs UniversitetTermin: Höstterminen 2012Handledare: Malin SvenningssonSidantal: 30Antal ord: 9 851Syfte: Kartlägga hur Göteborgs-Postens porträttering av våldtäktsmän avseende etniska, nationella ochreligiösa minoriteter ser ut före och efter en förändrad samhällsopinion.Metod: Kvalitativ textanalys enligt ECA (Ethnographic Content Analysis).Material: Göteborgs- Posten, 30 metodiskt utvalda artiklar per år, åren 2000 och 2010, som samtligabehandlar fall som av tidningen rubriceras som ?våldtäkt? oberoende av benämning av minioroteter, föratt kunna jämföra särfall (de artiklar där minoriteterna nämns) och normen (de artiklar där minoriteterna inte nämns).Huvudresultat: Utifrån jämförelser mellan särfall och nomer i förhållande till teorier om framing, har det undersökts hur Göteborgs- Postens porträttering av våldtäktsmän i kontext av etniska, nationella och religiösa minoriteter sett ut före och efter Sverigedemokraternas inval i riksdagen. Studiens resultat visar skillnader åren emellan. År 2000 var beskrivningar i allmänhet (all slags information somidentifierar mannen) av gärningsmannen mer framträdande än år 2010.

Meänkieli är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk i vilket forskning kring kulturella aspekter är av begränsat områdesfokus. De politiska ändamål som uttrycks i lagen om Nationella minoriteter och minoritetsspråk, ämnar skapa en språklig- och kulturell revitalisering. En ny rapport påvisar att kunskapsbristerna är stora dels gällande anspråk minoriteter efterfrågar, dels hur myndigheter arbetar med minoritetsrättigheter. Ett ledord i lagen är främjandet och bevarandet av minoritetsgruppers kulturarv.  Till skillnad från andra minoritetsgrupper urskiljer meänkieli inte en lika säregen kultur som exempelvis jiddisch eller romani-chib.

Meänkieli är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk i vilket forskning kring kulturella aspekter är av begränsat områdesfokus. De politiska ändamål som uttrycks i lagen om Nationella minoriteter och minoritetsspråk, ämnar skapa en språklig- och kulturell revitalisering. En ny rapport påvisar att kunskapsbristerna är stora dels gällande anspråk minoriteter efterfrågar, dels hur myndigheter arbetar med minoritetsrättigheter. Ett ledord i lagen är främjandet och bevarandet av minoritetsgruppers kulturarv.  Till skillnad från andra minoritetsgrupper urskiljer meänkieli inte en lika säregen kultur som exempelvis jiddisch eller romani-chib.

No abstract.

Detta arbete är en forskningsöversikt över kränkande behandling och mobbning av sexuella minoriteter i svenska och nordamerikanska skolor, samt skolors antimobbningsarbete och vilka förhållningssätt som verkar kunna motverka negativa trender. Ramen för uppsatsen är den svenska lagstiftningen om diskriminering och kränkande behandling av barn och ungdomar, som ställs i relation till forskning i skolor för att påvisa samband och skillnader mellan teori och praktik. Nordamerikansk forskning är inkluderad för att ge mer insikt i ämnesområdet och att bidra med ett transnationellt perspektiv. Den valda forskningen visar att sexuella minoriteter löper en högre risk att falla offer för kränkande behandling och mobbning, samtidigt som konsekvenserna är högst oroväckande i form av bl.a. nedsatt psykisk hälsa, depression och självmordsförsök.

Denna uppsats undersöker hur lagen om minoriteter och minoritetsspråk, samt skrivningen i den nya bibliotekslagen från 2014, om att de Nationella minoriteterna är särskilt prioriterade på biblioteken, har påverkat arbetet gentemot samer i samiska förvaltningsområden. För att ta reda på detta har jag tittat på och analyserat biblioteksplaner från samiska förvaltningsområden Jag har även genomfört fem kvalitativa intervjuer med bibliotekarier som arbetar på folkbibliotek i samiska förvaltningsområden. Analysen av biblioteksplanerna visade att i många fall var planerna inaktuella och kom till före den nya bibliotekslagen där Nationella minoriteter framhålls som prioriterad grupp. Genom att enbart tolka biblioteksplanerna kan man dra den slutsats att bibliotekslagens innehåll inte påverkat folkbiblioteken i förvaltningsområdena i någon större utsträckning. Det faktum att de undersökta kommunerna var förvaltningsområden för samiska verkar ha haft större inverkan på bibliotekens arbete.

Uppsatsen ?Jude eller same, i religionsundervisningen, då får ni inte vara med?!? utgår från de Nationella minoriteterna i Sverige och hur de framställs i läroböckerna för eleverna som läser religionskunskap A på gymnasiet. Uppsatsen är gjord med en jämförande litteraturstudie bland fem religionskunskapsböcker för gymnasiet. Med Anthony Giddens teori om minoriteter och etniciteter kommer att tolka hur läroböckerna framställer minoritetsreligionerna. Problemformuleringen grundar sig i hur läroböckerna framställer Sveriges minoriteters religioner med inriktning på samernas religion och judendomen.

I denna uppsats har målet varit att försöka skapa en uppfattning om hur lärare säger sig resonera kring styrdokumentens skrivningar om Sveriges Nationella minoriteter, hur de hävdar att deras förkunskaper i ämnet ser ut och sedermera hur de säger sig planera och utföra undervisningen kopplat till minoriteterna. Genom kvalitativa intervjuer med sju högstadielärare - tre svensklärare och fyra samhällskunskaps- och historielärare har vi kommit fram till att endast en av de intervjuade lärarna har fått med sig någon kunskap om de Nationella minoriteterna från sin lärarutbildning. Detta har lett till att lärarna fått inhämta kunskaper på eget håll. Resultatet visar att alla lärarna i studien säger sig undervisa om minoriteterna, men upplägget på undervisningen ser olika ut sett till innehåll och var det får plats i terminsplaneringen. Mycket beror på klassens komposition då flera av lärarna väljer att styra undervisningens innehåll mot det som känns relevant för demografin i klassrummet.